Arkiv
Centraliserat ansvar för diabetesvården ligger i både individens och samhällets intresse
Förbundsmötet i Tammerfors 24.5.2015
Diabetes är en komplex och allvarlig sjukdom, och oberoende av diabetestyp är behandlingen ofta mycket krävande. Otillräcklig behandling ökar risken för följdsjukdomar. De ger upphov till mänskligt lidande och behandlingen av dem står för merparten av kostnaderna för diabetesvården.
Egenvården vid diabetes är en sammanhållen process, som består av en lång rad beslut och konkreta handlingar varje dag. Det tar tid att lära sig egenvården och att öva in de nödvändiga färdigheterna. Tidigare behandlades diabetes mycket oftare, längre och kostsammare på vårdavdelning på sjukhus. I dag finns diabetesvården i hemmen och ligger på diabetikernas och de närståendes ansvar. Därför behöver människor med diabetes undervisning och stöd från kvalificerad yrkesutbildad personal, men också bra hjälpmedel.
Typ 2-diabetes är en vanlig sjukdom, och därför är det viktigt att vården kan ordnas som närservice inom primärvården och företagshälsovården. De måste ha adekvat kompetens, och det bör man försäkra sig om med multidisciplinära nätverk, som svarar för hur diabetesvården ordnas och hur vården och vårdkvaliteten utvecklas i sina områden. Studier visar att typ 2-diabetes kan förebyggas med livsstilsförändringar så våra gemensamma medel bör också satsas på förebyggande insatser.
I en jämförelse av blodsockerbalansen bland vuxna med typ 1-diabetes i länderna i västvärlden återfinns Finland bland de som klarar sig sämst. Å andra sidan är också behandlingen av en del personer med typ 2-diabetes krävande, och behandlingsmålen kan inte nås utan specialkompetens.
För att vården ska följa sin tid och behandlingsresultaten bli bättre kräver Diabetesförbundet att behandlingen av typ 1-diabetes och svårbehandlad typ 2-diabetes i vårdreformen koncentreras till multidisciplinära behandlingscentra. Det möjliggör en meningsfull arbetsfördelning, individuell service och flexibelt informationsutbyte mellan vårdpersonal och diabetiker.
Samtidigt vill Diabetesförbundet skynda på åtgärder för att informationssystemen inom hälso- och sjukvården ska ge systematisk information om effekterna och resultaten av diabetesvården. Dessa data kan tjäna som styrmedel i utvecklingen av vården.
Dessutom kräver jämlik och högkvalitativ diabetesvård att alla med diabetes garanteras adekvat läkemedelsbehandling oberoende av socioekonomisk ställning.
Diabetesförbundet motsatte sig de ändringar i läkemedelsersättningarna som den förra riksdagen införde och som innebar att en initialsjälvrisk på 45 euro för läkemedelsinköp också infördes för vuxna insulinberoende diabetiker. Det strider mot 7 § i grundlagen som garanterar rätten till liv. För dem är ett insulinpreparat som ersätter det kroppsegna hormonet insulin en livsnödvändig förutsättning varje dag.
Under den nya riksdagsperioden vill Diabetesförbundet driva på en ändring av läkemedelsbeslutet. Lagstiftningen måste ändras så att de livsnödvändiga läkemedel som måste tas fortlöpande och som leder till omedelbar dödsrisk om de inte används undantas den årliga initialsjälvrisken. – Risken föreligger om insulintillförseln upphör vid diabetes som beror på insulinbrist.
Bland de cirka 350 000 personer i Finland som fått diagnosen diabetes har ungefär 43 000 insulinberoende diabetes.
Oron inför det höga priset på insulin och mindre bemedlade diabetikers ohållbara situation var det viktigaste incitamentet till att människor med diabetes organiserade sig efter krigen.