”Knappast mår någon bättre av att bli skuldbelagd”
Laura Savolainen
Annika Rauhala
En patient går till läkaren för att visa upp en bruten hand, men läkaren börjar med att kommentera patientens övervikt. Ett barn kallas för tjockis i skolan. En sökande får inte jobbet eftersom rekryteringen utgår från att en överviktig person måste vara lat.
Det finns otaliga vardagsexempel på stigmatisering och diskriminering kopplade till fetma. Överviktiga möter negativa attityder nästan överallt; inom vården, i arbetslivet, i media och i sociala sammanhang.
Mobbning, diskriminering och skuldbeläggning är naturligtvis ingen lösning på vår fetmaepidemi – tvärtom. Människor isolerar sig i sina hem och kan till och med undvika viktiga läkarbesök av rädsla för att bli dåligt bemötta.
– Det värsta är att sårande ord och diskriminering kan lämna spår för resten av livet, säger specialistpsykologen Teemu Ollikainen.
Mobbade förminskar sig själva
Teemu Ollikainen vet vad han talar om, eftersom han i sitt arbete som privatpraktiserande psykoterapeut och arbetslivspsykolog möter många människor som har kämpat med sin vikt hela livet och dessutom har utsatts för mobbning.
– En person i fyrtioårsåldern kan komma ihåg vad som hände i andra eller tredje klass i skolan som om det vore i går. Samma lidande, samma förtvivlan och samma känsla av bli orättvist behandlad, av att bli utstött och av att stå utanför kommer upp till ytan.
Mobbning har långtgående konsekvenser, eftersom den rubbar våra grundläggande psykiska behov. De viktigaste är behovet av att känna trygghet och av att bli accepterad. Om behoven inte tillgodoses är det lätt hänt att man gör förändringar i sig själv och sitt beteende, till exempel genom att förminska sig själv.
Han ger ett exempel.
– Om en överviktig person har stigmatiserats under uppväxten och har internaliserat att hen är fel på något sätt, kanske personen inte söker sig till yrken som lärare, ståuppkomiker eller journalist, trots att talang finns, eftersom det värsta traumat är kopplat till att stå i rampljuset.
– Det gör mig verkligen arg.
Känslorna bakom vikten
Teemu Ollikainen förstår dem som kämpar med sin vikt, eftersom han själv har gått igenom samma kamp. Kilona började smyga sig på när han i början av 2010-talet drabbades av utmattning på jobbet. Stressad och trött som han var orkade han inte ta hand om sig själv.
Samtidigt upptäckte han att det knappt fanns någon information alls på finska om psykologin bakom viktkontroll.
– Före 2010 talades det i Finland om viktkontroll bara i termer av hälsoupplysning.
Viktkontroll handlar emellertid inte bara om förhållandet mellan intag och förbrukning av mat. I bakgrunden ligger det en mycket mer komplex struktur, där såväl miljö, personlighet, gener som hormoner spelar en roll.
Att hålla normalvikt är alltså inte enbart en fråga om viljestyrka, även om en del fortfarande tror det.
Teemu Ollikainen började samla in information om viktkontrollens psykologi i internationella publikationer.
– Snart hade jag så mycket information att jag själv fick hjälp med att hantera min vikt. Sedan uppstod ett behov av att förmedla informationen till andra.
Han gav 2012 ut boken ”Syö mitä mielesi tekee” (WSOY) om de psykiska faktorerna bakom viktminskning. I den behandlades för första gången på finska begrepp relaterade till viktkontroll som känslofobi, känslohunger och känsloätande. I dag ingår ordet känsloätande i vardagsvokabulären.
– Om boken vore aktuell i dag, skulle jag också betona vikten av psykologisk flexibilitet och uthållighet. En utmattad person har inte de psykiska resurser som krävs för att ändra livsstilen.
Ord besitter en enorm kraft
Vad är det då som verkligen medverkar att hålla vikten under kontroll och samtidigt bryta stigmatiseringen kring övervikt?
Förståelse och respekt från omgivningen är en bra utgångspunkt, särskilt när man har kontakt med vården.
När Teemu Ollikainen 2017 i Facebookgruppen ”Kehomyytinmurtajat” kring temat kroppsmyter frågade hur folk vill bli bemötta inom vården, ville många att personalen först skulle be om tillåtelse innan de tar upp frågan om vikten.
– Och att man först skulle lära känna personen, i stället för att stirra sig blind på extrakilona. Att fråga är att visa respekt.
Vidare är det viktigt att vi är mer uppmärksamma på vilka ord vi använder om varandra, enligt Ollikainen. Många kommer ihåg resten av livet om någon har sårat dem.
– I svaren på enkäten i Facebookgruppen kunde vissa ord för ord återge vad skolsköterskan hade sagt för trettio år sedan. Det är sådant vi bär med oss.
Själv har han i femton år undvikit att använda ordet fet. Det är en officiell medicinsk term på finska för en person vars BMI överstiger gränsen på 30, men det är också ett skällsord. På svenska rekommenderas numera ordet obesitas i stället för ordet fetma.
– Det ersätter ordet människa: där går en tjockis. Det blir lätt en identitet. Ett enda ord kan avgöra allt.
Typ 2-diabetes bröt ut utan övervikt
En av de vanligaste följdsjukdomarna vid obesitas är typ 2-diabetes, som redan nu har drabbat cirka 400 000 finländare. Sjukdomen kopplas till dåliga levnadsvanor, men även generna spelar in.
När Teemu Ollikainen, driven av sin utmattning, bestämde sig för att undvika stress, slutade helt och hållet med alkohol och upptäckte glädjen i motion, belönades han lite oväntat med typ 2-diabetes.
Innan diagnosen ställdes undrade han varför synen var så suddig. Det fick en vän till honom som är läkare att reagera.
– Diabetes hade inte funnits på kartan, eftersom jag i fem år hade levt exakt enligt rekommendationerna för motion och kost.
Typ 2-diabetes ligger starkt i hans gener. Han tror att det var den svåra coronainfektionen han drabbades av 2022 som fick bägaren att rinna över.
– Då ställdes verkligen min motivation på prov. Men nu har diabetes blivit en del av mitt liv. Jag är ännu mer observant på vad jag gör och äter. Den totala effekten är troligen att jag lever lite längre.
I stället för skuldbeläggning har han bemötts med medkänsla.
– Som tur är, för skuldbeläggning får knappast någon att må bättre.