Egenvården omformas med åldern
Mari Vehmanen
Vesa-Matti Väärä
Vid sidan av diabetes kan man med ökande ålder drabbas av exempelvis demens. Henri Honka, docent och specialistläkare, vill uppmuntra äldre att vara tillåtande mot sig själva i egenvården och att njuta av vardagen.
I Finland åldras befolkningen snabbt. Samma utveckling syns även bland personer med diabetes.
– För bara några decennier sedan var det mycket få personer med typ 1-diabetes som uppnådde hög ålder. Nu ökar antalet personer med typ 1-diabetes som fyllt 70 år i snabb takt. I själva verket är de redan flera tusen. Jag förutspår att ökningen kommer att gå i ännu snabbare tempo, säger Henri Honka, docent och specialistläkare i endokrinologi och internmedicin.
Också bland personer med typ 2-diabetes blir det hela tiden fler och fler som är mycket gamla. Enligt Henri Honka beror det bland annat på att diabetes ökar och att befolkningen generellt åldras. Framför allt beror utvecklingen trots allt på de medicinska framstegen.
Bara på några decennier har behandlingen av diabetes genomgått en revolution.
– Det var först omkring 1980 som forskarna fick större insikt om vilka skadliga effekter högt blodsocker överlag har på kroppen. Ungefär samtidigt blev det möjligt att kontrollera blodsockret i vardagen.
Enligt Henri Honka var diabetesbehandlingen mätt med dagens mått mycket slapphänt långt in på 1990-talet. Det är alltså inte så konstigt att det förekom en massa komplikationer och att livslängden bland personer med diabetes var kortare än bland den övriga befolkningen.
Ett lika stort språng framåt behandlingen av ateroskleros tagit. Bildundersökningar av blodkärlen med kontrastmedel blev vanligare på 1980- och 1990-talet, och statiner började användas som behandling mot högt kolesterol på 1990-talet.
– Dessutom har man så småningom kommit till insikt om att god diabetesvård inte bara handlar om att kontrollera blodsockernivån utan i lika hög grad innefattar att värna artärerna.
Stor framgång
Henri Honka betonar att den ökande andelen äldre med diabetes inte är någon tragedi i sig. Tvärtom är det ett bevis för stor framgång inom den finländska vården och i vårt samhälle.
– Det visar ju att vi har hanterat saker och ting på rätt sätt. Och lika mycket förtjänar alla som har levt med diabetes i decennier att bli uppmärksammade. Det är fantastiskt att de fortfarande finns bland oss.
Under alla omständigheter kommer den pågående utvecklingen att medföra nya utmaningar, menar han. Det blir allt vanligare att utöver diabetes också drabbas av till exempel cancer eller demens.
– Med stigande ålder är det oundvikligt att drabbas av en rad åkommor, hur mycket läkarvetenskapen än utvecklas och går framåt. Vid tillräckligt hög ålder uppenbarar sig alltså en rad andra sjukdomar vid sidan av diabetes. På sätt och vis kunde man beteckna dem som nya följdsjukdomar eller diabeteskomplikationer.
Situationen är en utmaning för hela hälso- och sjukvården och för all vårdpersonal som i sitt arbete möter vuxna med diabetes.
– Exempelvis Alzheimers sjukdom börjar bli så vanlig att diabetesskötare och läkare med all säkerhet kommer i kontakt med sjukdomen. I det läget sätts vår kompetens verkligen på prov.
Fingerfärdigheten och synen försämras
Även utan demenssjukdomar gör hög ålder det förr eller senare svårare för personer med diabetes att ta hand om sig och sin sjukdom. Henri Honka påpekar att modern egenvård ställer stora krav.
– För det första försämras fingerfärdigheten och motoriken med åldern. Elektroniska apparater sitter inte längre lika bra i handen och funkar inte som förväntat. Att använda en insulinpump kan jämföras med att hantera en smarttelefon.
För det andra försämras sinnesorganen. Diabetes i sig påverkar synen, och det kan bli svårt att urskilja siffrorna på pumpen eller sensorn. När hörseln påverkas är risken stor att pumpens eller sensorns varningssignaler om högt eller lågt blodsocker missas. Detsamma gäller larm om funktionsstörningar i enheten.
Det ingår i den normala åldringsprocessen att minnet och andra kognitiva funktioner blir långsammare och försämras. Insulin och måltider kan helt enkelt glömmas bort. Med tiden kan symtomen på hypoglykemi bli mindre tydliga.
Avspänt men ärligt
Av alla dessa skäl vill Henri Honka uppmana äldre med diabetes och deras anhöriga att avspänt men ärligt hålla ett öga på hur egenvården fungerar. Han menar också att det är bäst att avstå från de allra strängaste behandlingsmålen.
– När man kommit upp i åren behöver man inte längre oroa sig för komplikationer som kan dyka upp först om flera decennier. I stället för att sikta in sig på extremt goda blodsockernivåer är det tillåtet att fokusera på att må bra och njuta av livet. Klappa dig själv på axeln och tänk att du trots alla vedermödor har kommit så här långt.
A och O är, enligt Henri Honka, att försöka förebygga hypoglykemier, eftersom de kan ge kraftiga symtom hos äldre. Likaså är det bäst att försöka undvika mycket höga blodsockernivåer, eftersom de torkar ut kroppen och orsakar illamående.
Samtidigt vill han uppmuntra alla anhöriga att våga säga till om de är oroliga för hur en äldre anhörig med diabetes mår och klarar sig. De kan be om att få följa med till diabetesmottagningen och ge sin syn på läget för diabetesskötaren eller läkaren.
– Att behandlingsformen förenklas betyder inte att något har misslyckats. Även om en 90-åring är hur pigg och skärpt som helst kan det vara klokt att sluta med insulinpump och gå över till flerdosbehandling. Uppe i åren blir kroppen skörare och tål inte störningar i insulinbehandlingen lika bra som förr. Dessutom är ingen teknik helt tillförlitlig.
En lika skarpsynt som förstående attityd behövs också från vårdpersonalens sida. Ett mått på hur väl behandlingen av äldre utfaller är i första hand hur smidigt vardagen flyter.