Typ ettan Erik Åkermarck är spelare och tränare
Juhana Unkuri
Matias Malkamäki
Erik Åkermarck drabbades av typ 1-diabetes som tonåring och är i dag en av de bärande krafterna i Grankulla IFK:s handbollslag. Typ 1-diabetes har inte hindrat honom från att utöva idrott på högsta nivå. Snarare har sjukdomen bara följt med vid sidan om.
Grankullabon Erik Åkermarck, 29, började spela handboll när han var sex år. Redan innan dess hade han spelat fotboll och ishockey.
Erik Åkermarck har representerat Grankulla IFK under nästan hela sin handbollskarriär. Under gymnasietiden tillbringade han ett utbytesår i norra Frankrike, där han spelade handboll i ett herrlag på en lägre serienivå.
Handboll är en relativt liten idrottsgren i Finland, men i Grankulla har den långa traditioner. Grankulla IFK:s herr- och damlag har vunnit flera medaljer på finsk mästerskapsnivå. Själv har han vunnit tre bronsmedaljer i finska mästerskapen med sitt lag. I dag är han en av lagets mest erfarna spelare.
– Det är trevligt att representera GrIFK med egen bakgrund i klubben. Under min långa karriär har jag samlat på mig erfarenheter som kan vara till nytta för mitt lag. Jag är ganska lugn och funderar också på de taktiska aspekterna av spelet. Det är säkert en fördel i avgörande ögonblick, menar Åkermarck, som är kantspelare.
Snabbt insatt pumpbehandling
Erik Åkermarck fick diagnosen typ 1-diabetes i högstadiet. Han kände till sjukdomen eftersom hans lillebror hade fått diabetes tidigt i barndomen.
– Jag hade sett hur min brors egenvård går till, så det var lätt för mig att ta efter. Trots det kom det som en stor överraskning och besvikelse att också själv drabbas. Men jag visste att det bara var att ta tag i saken, så jag grubblade inte särskilt mycket över det.
Ända från början hoppades han på insulinpumpbehandling, även om läkarna inledningsvis föreslog flerdosbehandling.
– Lyckligtvis fick jag en pump redan efter ett halvår. Kanske det gick snabbare för att jag visste vad pumpbehandling går ut på, eftersom min lillebror redan då använde pump.
Insulinpump en klart bättre behandlingsform än flerdosbehandling, tycker han.
– Det är praktiskt att pumpen beräknar rätt insulindos, och man behöver färre injektioner under dagen. Utan pump måste man ta en injektion vid varje måltid. Det tycker jag är besvärligare.
Pumparna har utvecklats mycket de senaste åren. Tidigare var han tvungen att byta till en ny pump varje år, men dagens modeller håller längre.
Ändå finns det fortfarande utrymme för vidareutveckling av pumparna, enligt Åkermarck.
– Numera är många pumpar automatiska. Det betyder att jag inte själv kan lägga till insulin vid behov utan att pumpens automatiska program får fnatt. Det kan ibland ställa till med praktiska problem.
Erik Åkermarck har varit nöjd med det stöd han har fått från vårdpersonalen. Hans erfarenhet är trots allt att utvecklingen har gått i fel riktning i och med välfärdsområdena.
– Den enhet som distribuerar förbrukningsartiklar och hjälpmedel har blivit mer byråkratisk och långsammare. Man kan inte alltid lita på att en beställning kommer i tid.
Idrott bra för hälsosam livsstil
Erik Åkermarck siktar in sig på att ha ett blodsockervärde på ungefär fem före träningar och matcher. Handboll är en kontaktsport, och det går därför inte att använda pump på planen.
– Jag håller koll på hur jag mår och brukar känna av större svängningar i blodsockret.
Blodsockret brukar inte sjunka för lågt under matcherna, men då och då är värdena för höga. Då tillför han mer insulin med pumpen under pauser eller på avbytarbänken.
– Jag har också alltid med mig saft, ifall blodsockret skulle sjunka för lågt. Ibland måste jag vara uppe en stund längre på natten efter matcher eller sena träningar och vänta på att blodsockret ska stabilisera sig.
Han äter ”helt normalt”, alltså frukost, lunch, middag och kvällsmat. Ofta finns det pasta på tallriken. Idrott stärker förmågan att hålla en hälsosam livsstil, vilket också är bra ur ett diabetesperspektiv, menar han.
– När jag någon gång har varit tvungen att ta en paus från spelandet, till exempel på grund av en skada, har jag sett att det påverkar min insulinkänslighet. Då måste jag öka insulindosen vid måltiderna.
Trots framstegen inom diabetesvården är behandlingssvaret individuellt, påpekar Erik Åkermarck.
– För min del har diabetes följt med lite vid sidan om och har inte ställt till med några problem i mitt idrottande. Samtidigt är behandlingen av den här sjukdom lite som en utdragen brottningsmatch – det går inte att ta paus från diabetes.
Enligt Åkermarck är det inte värt att oroa sig mer än nödvändigt för eventuella följdsjukdomar eller komplikationer. Framför allt är det onödigt att gå omkring och vara rädd för dem.
– Jag tänker snarare att kanske den här sjukdomen kan botas på ett eller annat sätt i framtiden. Om man har skött sin sjukdom väl fram till dess, kan man få större nytta av eventuella nya behandlingsformer.
Förutom i sin ungdomsklubb Grankulla IFK har Erik Åkermarck spelat ett år i HC West. Under ett utbytesår i Frankrike spelade han i CLOS Wahagnies Handballs herrlag på lägre serienivå.
Arbete för den finska handbollen
Förra säsongen hamnade Grankulla IFK på fjärde plats i SM-ligan. De senaste åren har det pågått en viss förnyelse i laget, vilket har återspeglats i spelet, enligt Åkermarck.
– Det tar sin tid innan nya och gamla spelare spelar bra ihop. Handboll är en lagsport där rytmen i anfallet måste vara friktionsfri, och spelarna i försvaret måste veta hur spelaren bredvid tänker.
Vid tidpunkten för intervjun har några omgångar av serien spelats.
– Starten har varit lite trög, men jag ser med tillförsikt på framtiden. Vi har siktet inställt på medalj, och vi går in för att vinna varje match.
Förutom att spela tränar Erik Åkermarck två av GrIFK:s juniorlag. Han delar gärna med sig av de kunskaper han samlat på sig genom åren och har dessutom en tränarutbildning i bagaget.
– Jag vill på mitt sätt bidra till att den finska handbollen ska utvecklas och att många ungdomar ska vara intresserade av att fortsätta spela som vuxna.